JANA

Igår kickade jag igång ett samarbete jag längtat på bra länge nu. Det blev många fina bilder på Julia, som dessutom blev den första som fick stå modell framför nya kameran! Imorgon beger vi oss ut igen, med en lite mer utförlig plan och många nykläckta idéer. Vi är ett sånt himla bra team med både artist, filmskapare, producenter, fotograf och allt man kan behöva! Ännu har vi dock inte hunnit träffas allihopa, alla i the jana family.

Idag däremot har jag bara suttit stilla och jobbat med mina sociala medier exakt hela dagen. Allt ifrån min hemsida till instagram, facebook och allt däremellan. Det är då jag blir lite extra glad över att jag och Pontus startar varje morgon med en springtur på 2 kilometer. 2 veckor till, sen utökas rundan sakta men säkert. Ingen stress, bara han och jag som jobbar oss tillbaka upp på toppen. I höst ska jag kunna löpa 8 kilometer igen, och strax därefter siktar vi på milen. men ingen stress. I Oktober springer vi faktiskt ännu ett lopp tillsammans, men mer om det senare!
 
 
 

Nikon D800

Fem år. I fem år har jag drömt om en särskild kamera. Kameran jag nu kan kalla för min. Jag har alltså uppgaderat mig ännu ett snäpp, och bilderna framöver kommer att vara knivskarpa. Jag tror inte ens ni förstår hur glad jag är. Det känns så overkligt, samtidigt som det är hur självklart som helst. Av ren impuls sålde jag alltså min gamla för bara några dagar sedan, och här står jag nu med en ny. Ny kamera och semester på det. Klagomål? None. 
På onsdag drar även ett nytt samarbete igång, och det blir en heldag av fotografering med en för mig helt ny modell. Taggad till tusen!

 

Bråvalla 2017

Bråvalla. Vart börjar jag ens? Jag vet att media har målat upp en ganska dålig bild av årets festival, förjävlig rent ut sagt. Dock så kom jag själv därifrån med minnen för livet. Det var tredje året för mig, och ni vet vad man säger - tredje gången gillt. Jag har lärt känna människor för livet, och jag är helt enkelt tacksam för vad veckan hade att ge mig. Vi mötte upp samma människor som vi träffade där förra året, och redan dagen innan festivalen startade så blev vi bjudna på bubbelpoolsparty. Vi åkte alltså ner till Norrköping redan på tisdagen och tillbringade första natten i stadsparken. 

Väl på festivalen var det jobb som gällde. Inte bara förstås, men jag måste medge att jag tillbringade några timmar mer än jag önskat i pressen. Att vara fotograf på en festival är förstås ingen dålig sak, för det finns inte ord för hur mycket jag älskar mitt jobb, och inte heller hur tacksam jag är. Hur mycket jag än försöker, så kommer denna text inte att måla upp det jag vill få sagt. Låt oss ta det i bilder istället, shall we?