Gröna Lund - den slutliga klassresan

 
 
 
 
 
 

Rise and shine

Gårdagen i Stockholm var så hemsk, men så bra på samma gång. Hur många gånger jag än sagt annat, så kommer jag sakna klassen något så enormt efter vi sagt farväl. Det ska bli skönt att få springa ut och inte behöva se tillbaka. Att blicka framåt och satsa på jobbet och en stadig framtid. Trots det så kommer jag inte vilja släppa taget om den relation vi byggt upp under tre års tid. Hur mycket man än försöker förneka det, så kommer det aldrig att bli detsamma efter den där fredagen. Fredag den trettonde.
 
 

Jämförelse och resultat

Jag känner att jag är tvungen att skriva ett inlägg om det här. För två veckor sedan så la jag efter mycket om och men ut en suddig, övertäckt och kanske även feg jämförelsebild på mig från Augusti förra året, och mig tidigare denna månad. Jag ställde mig på vågen senast imorse och det var inte förrän då det slog mig. Saker jag aldrig trodde jag skulle få uppleva håller på att hända. Jag är när som helst nere under 60-strecket, och kunde senast i fredags köpa ett par shorts i storlek 36. Ni anar inte vilken grej det här är för mig, och det känns ganska så otroligt. -21,3 kilo senare, och jag börjar känna att jag lever. På riktigt. Än är det långt kvar, men det värsta är över. Det värsta är förbi.