Nikon D800

Fem år. I fem år har jag drömt om en särskild kamera. Kameran jag nu kan kalla för min. Jag har alltså uppgaderat mig ännu ett snäpp, och bilderna framöver kommer att vara knivskarpa. Jag tror inte ens ni förstår hur glad jag är. Det känns så overkligt, samtidigt som det är hur självklart som helst. Av ren impuls sålde jag alltså min gamla för bara några dagar sedan, och här står jag nu med en ny. Ny kamera och semester på det. Klagomål? None. 
På onsdag drar även ett nytt samarbete igång, och det blir en heldag av fotografering med en för mig helt ny modell. Taggad till tusen!

 
 
 

Bråvalla 2017

Bråvalla. Vart börjar jag ens? Jag vet att media har målat upp en ganska dålig bild av årets festival, förjävlig rent ut sagt. Dock så kom jag själv därifrån med minnen för livet. Det var tredje året för mig, och ni vet vad man säger - tredje gången gillt. Jag har lärt känna människor för livet, och jag är helt enkelt tacksam för vad veckan hade att ge mig. Vi mötte upp samma människor som vi träffade där förra året, och redan dagen innan festivalen startade så blev vi bjudna på bubbelpoolsparty. Vi åkte alltså ner till Norrköping redan på tisdagen och tillbringade första natten i stadsparken. 

Väl på festivalen var det jobb som gällde. Inte bara förstås, men jag måste medge att jag tillbringade några timmar mer än jag önskat i pressen. Att vara fotograf på en festival är förstås ingen dålig sak, för det finns inte ord för hur mycket jag älskar mitt jobb, och inte heller hur tacksam jag är. Hur mycket jag än försöker, så kommer denna text inte att måla upp det jag vill få sagt. Låt oss ta det i bilder istället, shall we?


 
 

Konsten att ro

Klockan börjar närma sig midnatt, det är fredag och larmet står på 05.30. Det är nu dagen är över, och det där med att sova faktiskt inte alls känns speciellt roligt. Det är nästan så man känner sig som en trotsig femåring. Jag stängde på jobbet igår, så imorse sov vi ut innan vi gav oss ut på en tur med bilen - destination Jätturn. Det var en plats jag aldrig tidigare varit på, men där Pontus har minnen från barnsben. Efter kilometer av skog och kniviga vägar med stora stenar och förfallna träd, så kom vi iallafall fram. Det är en liten skogspromenad innan man skymtar vattnet och två ekor som finns där till låns. Vi rodde ut till en liten grotta med ristningar från 1600-talet. Riktigt fint, och jag tackar gudarna för att jag tillbringat senaste tiden i roddmaskinen. För att ro, det var verkligen min grej!