En evig ond cirkel

Det är en enda stor ond cirkel, alltihop. Hur jag känner, vad jag vill och hur jag mår har alltid stått i skuggan av hur jag egentligen vill att allting ska vara. Jag har alltid velat tro på ett liv utan problem, ett liv där allting flyter på och där man aldrig behöver möta problemen som de kommer. Ett 'förlåt' fast det inte är mitt fel, det har varit en så enkel flykt innan. När verkligheten istället kommer ikapp, när man står ansikte mot ansikte med det som egentligen tynger en, och när man vill skrika rakt ut men det kommer inte ett ljud. Det är de dagar som känns som de allra mörkaste. Jag vill berätta, men jag vågar inte. Jag vågar inte riskera något, för att bara kanske vinna i längden.
 
Det är något så litet, som skulle kunna förgylla mina dagar för en hel framtid. Men du ser det inte. Det är en röd tråd, en liten röd tråd som binder ihop allt vi någonsin varit, och vad vi faktiskt kommer att bli. Det är jag som ber om en så liten sak, som för världen är obetydlig, men som för mig är hela världen. Men än en gång, förlåt. Förlåt för att jag för första gången någonsin sett en glimt av framtiden. Förlåt för att jag ber om en plats, som för så länge sedan borde varit självklar. Och förlåt, för att jag inte lever upp till bilden som så många tidigare redan målat upp. Jag har en mörk historia bakom mig, en historia jag försökt förtränga så gott det går. En historia som precis kommit upp till ytan och blivit blottad en gång för alla. Jag önskar bara att all den tillit jag gett, även jag får känna tillbaka en vacker dag. Jag önskar, jag önskar...